Vuxen med ADHD

Den här veckan har inte börjat bra. Måndagen flöt på väldigt bra tills maken ringde och talade om att han inte kom ifrån jobbet och inte skulle vara hemma förns vid 19.00, alla rutiner ställs på ända och jag får panik. Helt plötsligt blir jag irriterad för minsta lilla och det känns ungefär som om jag vill krypa ur mitt eget skinn. När jag äntligen fått barnen i säng sjönk jag utmattad (psykiskt) ner i soffan. Det snurrade massa tankar i huvudet och jag ville bara gråta.....men nej...jag är stark, jag gråter inte.
Satte mig för att titta på Biggest Loser USA (på kanal5 play) vilket slutar med att jag gråter av och till i några timmar. Känns mer legitimt att gråta när jag gråter för någon annans skull.
Och här ligger ett av mina problem, jag har empati så det svämmar över, jag sätter alla andras behov före mina egna och kämpar på tills det brakar.
Gick och la mig med förhoppning om att tisdagen skulle bli bättre.....

Men tisdagen blev bara värre.....irritationen fanns kvar och det slutade med att jag satte mig ner och grät på golvet för att grinden in till köket ramlade omkull. När jag lugnat ner mig lite så insåg jag att jag inte kunde fortsätta den här dagen på samma sätt. Jag ringde min mamma och bad henne hämta stora killen på dagis och ha honom till imorgon. Samtidigt som jag känner mig nöjd över att jag faktiskt bad om hjälp när jag behövde det så får mår jag dåligt för att jag inte klarar av att ta hand om mitt eget barn. Men jag jag vet att jag gjorde rätt. För hade jag haft honom hemma så hade han fått stå ut med en arg och lättretlig mamma, och det är inte rättvist.

Idag ska jag till psykologen och prata.....vet inte riktigt vad jag ska vänta mig då det är första gången......