Vuxen med ADHD

Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra med den här bloggen.
Ska jag vara anonym eller inte??!! Efter många funderingar fram och tillbaka bestämde jag mig för att vara anonym. Jag är inte direkt blyg av mig, men att visa mig svag har aldrig varit min starka sida, utan jag biter ihop och kämpar lite till. Men jag har fått inse att jag inte är SuperWomen.....långt därifrån. Och jag har familj, vänner och släktingar som kanske inte uppskattar att läsa om sig själva på internet.
Det kommer att bli en naken blogg, både om de bra dagarna men också de jobbiga.

Jag är 30+ och bor i en villa i en förort till stockholm med min underbara make, 2 (1 & 6 år) barn och våran hund.
Jag har alltid vetat att jag är annorlunda men inte haft någon diagnos. Jag har alltid haft vänner, men få riktiga vänner och har under många perioder i mitt liv kännt mig SÅ ensam. Jag har 2 föräldrar som stöttar mig till tusen. Min mamma har full insikt i min ADHD medan min pappa inte riktigt vill förstå att jag inte är som alla andra.

När jag var 30 fick jag diagnosen ADHD och medicinerar för det. Just nu testar vi oss fram för att hitta de medicinerna som passar bäst för mig.

I min diagnos ligger även en ätstörning som jag inte riktigt förstått mig på än. Jag har alltid pendlat upp och ner i vikt och är just nu "knubbig"...... Min vikt är något som verkligen stör mig och det kommer nog att märkas här i bloggen.

Jag har nyligen träffat en människa som efter bara några veckor kommit mig in på skinnet och hennes (vi kallar henne Mia) blotta närvaro gör mitt liv lite bättre. Vi har liknande diagnoser och hon förstår mig på ett sätt som ingen annan kan. Och jag är så tacksam för att hon finns i mitt liv.

Anledningen till att jag börjar blogga om mitt liv är att jag behöver skriva av mig. Mina nära och kära vet att jag inte mår så bra och jag pratar lite med de jag har runt mig. Men ingen vet riktigt hur illa jag mår.....för det kan jag inte eränna...jag har just börjat erkänna det för mig själv.